Mittwoch, 2. Sep 2009, 11:00
Good day dear reader,
First things first: if you're offended by the lyrical themes Woods of Infinity delves in, I advise you to simply stop reading here, and leave. It may save you from the feelings of disgust I regularly experienced while translating these lyrics. If you don't have the slightest clue what kind of stuff their lyrics contain, simply click here.
Since I am rather bored at this very moment - and, obviously, was rather bored in the preceding moments - I have decided that I will attempt to translate some lyrics by Woods of Infinity, and to be more precise, I will give it a go and try to translate their EP Hopplös Väntan.
Swedish is not exactly my mother tongue - it is more like the sixth or seventh language I've been learned bits of - so it is quite possible these translations contain mistakes. Since I have no Swedish dictionary myself, I have used this online dictionary, and my own, hopefully keen enough, wit and such as helpful tools. English is not my mother tongue either, but I hope I did not violate this noble Anglo-Saxon tongue.
Also, I have not paid any consideration to rhyme and such, the translation is pretty literal. I am aware this is not the best way to translate, but in this case it seemed like the best option available, as I do not consider myself skilled enough to start making real poetry out of this. If you do want to experience the full-on twisted Woods of Infinity lyrics-experience, my best advice is this: learn Swedish. Really.
I was not bored enough to translate the complete EP in one session, so I'll post the songs I've translated so far. Without further ado:
Original:
Min uppväxt var många soliga dar
I ett ombonat hem med en mor och en far
Fyllt med glädje och skratt
Varje dag, varje natt
Oviss om den demon som mig sedan besatt
En liten tår i ett litet öga
Blank som en sjö utan bris, utan regn
Torkar så snabbt i en kärleksfull famn
Och en okunnig mun börjar skratta igen
Dessa skyddade år som en epilog står
Till den naiva glädje jag aldrig mer får
Och den kärlek som brann
I mitt hjärta var sann
Jag såg aldrig mer till den sen den dagen den försvann
Sen den dagen den försvann
Ett öga som lyser med känslokall glöd
Ett avtrubbat sinne som sett och förstått
En kärlsfull famn gör mig ingenting gott
Nekrosen i själen alltför långt nått
Så min mun - fast den ler - och mitt öga som ser
är blott döda signaler - förstår dem knappt mer
De förgrep sig på mig - fängslade mina lemmar
Translation:
My youth was very happy there
In a cosy home with a mother and a father
Full of happiness and laughter
Every day, every night
Uncertain about the demon that possessed me since then
A little tear in a little eye
Glistening like a lake without breeze, without rain
Dries so quickly in a loving embrace
And an ingnorant mouth starts smiling again
These sheltered years stand as an epilogue
To this naïve happiness that I will never again experience
And that love that burned
In my heart was genuine
I never again looked back to it since the day it disappeared
Since the day it disappeared
An eye that shines with a callous glow
And a blunt sense that saw and understood
A loving embrace will do me no good
The necrosis in my mind has spread too far
So my mouth – even though it smiles – and my eye that sees
Are merely dead signals – hardly understand them anymore
They molested me – imprisoned my limbs
Original:
Hur pass plågsamt länge ska jag stå ut?
Jag har det i mitt huvud dygnen igenom.
När jag dricker tänker jag på det. När jag är nykter tänker jag på det. Vakna fantasier och sovande drömmar. Olika scenarion spelas upp. Alla med samma Djävulska utgång. Jag blir tokig! Jag vill inte drabbas av det här. Vilka kommer att bli mina offer? Kommer någon att överleva? I sensommarens och höstens pirrande mörker så känner jag att det är nära. Det ohyggliga - det underbara! Klädd som vanligt helt i svart. Jag känner hur perfekt jag passar in med den ljuvliga doften av fuktig skog.
Det lyser likt glöd i en öppen spis i några fönster. Det är en inbjudande kontrast till det dova, dräktiga mörkret och gatlyktorna som glänser i den våta asfalten. Med min skugga kan jag lätt stå totalt dold bland buskar och träd, så nära gång och cykelväg att jag likt en skorpion kan ta några snabba steg fram den den sextonåriga knullrumpan och överfalla henne! Eller fråga vad klockan är? Kanske både och?
Kärlek finns inte. Människorna är lurade. Jag nöjer mig med ett våldta! Det är inte så komplicerat. Måste flytta ifrån denna storstad; Umeå. Tänk så många tillgivna fittor som finns i denna handelsstad.
Tusentals unga, trinda fittor - med eller utan hallmatta - som antingen rengörs, dildo- eller tampongstoppas, fingerpullas, cunnilingas eller knullas i var sekund.
Året runt!
Måste bort! Måste bort! I natt lossnade allt!
Allt sexuellt jag hittils gjort i mitt liv har varit ett enda långt förspel. En väntan på Denna natt. Jag har alltid haft en spärr som sagt att jag inte får döda. Jag vet att sprit får spärren att bli aningen suddig men jag har alltid velat vara nykter när jag ska träffa mitt första offer. Jag tänker "jävla hora" för mig själv för varje tjej jag ser. Jag hör henne gny och be om mer (nåd). Svarta tajts, vit tröja, blont hår - jävligt söt.
Hon går raskt som om hon anar oråd med pulsen i 88 slag per minut så rusar jag fram ur skuggfållan. Jag snubblar. Skärrad ser hon min klumpiga gestalt och börjar springa samtidigt som jag sträcker ut min hand med spretande fringrar efter henne och skriker "Hora!". Jag vill be om förlåtelse och styckmörda henne.
Kanske både och?
/Ravenlord 3/8/2007
Translation:
How much painfully longer will I have to stand this?
It is in my head for days and days.
When I drink, I think about it. When I’m sober, I think about it. Waking fantasies and sleeping dreams. Different scenarios come to mind. All with the same Damn ending. It drives me mad. I don’t want it to kill me. Who will be my victims? Will anyone survive? At the end of summer and autumn I know the time comes. The appalling - the wonderful! Completely dressed in black as usual. I know how perfectly I blend in with the lovely smell of damp forests.
It shines like the glow of a fireplace in some window. It is an inviting contrast compared to the dull, brooding dark and the streetlights that shine on the wet asphalt. With my dark clothes I can easily stand totally concealed amongst the undergrowth and trees, so close to the path and cycle track that I can quickly stride out of them to the sixteen-year-old fuckdoll and seize her. Or maybe ask what the time is? Or maybe both?
Love doesn’t exist. People are misled. I enjoy meself with rape! It’s not that complicated. I must get out of this city; Umeå. Think of all the devoted cunts in this city.
Thousands of young, chubby cunts – with or without doormat – that are either cleaned, filled with dildos or tampons, fingers, eaten of fucked, every second.
All year round!
Have to leave! Have to leave! Tonight, everything begins!
Everything sexual I have so far done in my life has only been a long foreplay. In anticipation of This night. I’ve always had a barrier within me, like I said, that I couldn’t kill. I know alcohol makes the barrier a bit weaker but I’ve always thought and doubted about being sober when I shall find my first victim. I think “fucking whore” for each girl I see. I hear her whimper and pray for more (mercy). Black tights, white sweater, blond hair – fucking sweet.
She strides quickly as if she suspects something is wrong with a pulse of 88 beats per minute I dash out of the shadows. I stumble. Nervously, she sees my clumsy shape and starts running at the same time I reach out with my hand, fingers outstretched and shout “Whore!”. I want to ask for forgiveness and crush her at the same time.
Or maybe both?
Original:
Tiden ger alltid sår
Från din vagga till din bår
Gångna sekunder blir snabbt till år
Förflutna dagar, fotspår i livet
Du gör ont och ont du får
Nedsjunken i ofrånkomlig misär
Fumlar efter ett gevär
Dränker mig i svärtans brunn
som aldrig infriar önskningar
De långa milen framför mig leder ingenstans
och jag lämnar allt och alla jag älskar bakom
Gick onåbar till min egen tjärn
Några tårar rann från vrårna
Annars var vi lika förtorkade båda
När du nu din ände ser
Ingen ovan mot dig ler
Till det okända du dig beger
Dina föräldrar kommer dig begrava
Sedan finnes inget mer
Translation:
Time always brings pain
From your cradle to your deathbed
Mere seconds quickly turn to years
Past days, footprins in life
You hurt and are hurt
Down in inevitable misery
Fumbling for a gun
Drinking myself into the well of blackness
That never fulfils wishes
The long miles ahead of me lead nowhere
And I leave everything and everyone I love behind
Went unreachable to my own small lake
Some tears ran down the corners of my eyes
Otherwise we would both have been equally parched
When you now see your end
When none above you smile
And you adjourn to the unknown
Your parents come to bury you
Since then there is nothing
More to come when I feel bored enough again. Please point out mistakes should you notice them.